Denna webbplats använder sig av cookies. Några är helt nödvändiga, medan andra hjälper till att förbättra din upplevelse genom att ge oss insikt i hur våra besökare använder webbplatsen. For more info visit the privacy policy page.
Dina preferenser har uppdaterats.
Eva Rusz berättar om hur hon bestämde sig för att bygga hus på Aruba.
Genom åren kom jag att vistas på Divi Tamarijn Hotel hela nio gånger, ett bevis på att jag verkligen trivdes på ön. Hotellet ligger precis invid stranden och mina morgonpromenader längs Druif Beach upp emot Eagle beach fortsatte varje gång jag besökte Aruba. Jag har skrivit sammanlagt sex böcker på Aruba och det medförde också att många av hotellpersonalen kände igen mig år från år. De flesta verkade tycka synd om mig då jag så gott som alltid bodde där själv. Majoriteten av gästerna är familjer, par eller stora sällskap som tillsammans firar semester, födelsedagar eller bröllop. Den enda tiden på dagen jag kände mig lite ensam var på kvällen då jag skulle äta middag vid ett tvåmannabord med tända ljus. Jag hade alltid arbetat in i det sista så jag brukade ta med mig mina utskrifter och granska dem medan jag åt.
En dag då jag vandrade längs stranden med keps och solglasögon på mig ropade en kvinna: ”Men är det inte Eva Rusz?” Jag blev helt perplex. Vem var det som kände igen mig? Jag blev presenterad för Gunilla, en kvinna i min ålder, som visade sig hade varit elev till mig under de åren jag extraknäckte som aerobicsinstruktör i Stockholm. Åren då jag ordnade ”kropp- och själsresor” till Bahamas. Gunilla berättade att hon hade läst om mig i tidningar där jag hade uttryckt min förälskelse till Aruba och frågade varför jag inte köpte något eget boende här.
Jag berättade om alla visningar för så kallade ”time-sharing” lägenheter jag hade gått på. Gunilla tyckte att jag skulle köpa ett hus istället. Då tänkte jag: ”Ett hus? Skulle jag göra det? På Aruba? Går det överhuvudtaget?”
Gunilla, som också ville bo på Aruba, hämtade mig med en hyrbil och körde oss en dag till ett nybyggt villaområde nära berget ”Hooiberg” (som betyder ”Höstack”).
Där byggdes ett mindre villasamhälle och jag introducerades till säljaren Raymond. Han svarade att ”everybody can buy a house in Aruba”, då jag ställde frågan. Jag måste medge att jag blev kär i detta område. Långt borta kan man se havet och Venezuelas kustlinje. Jag kände i hela mitt hjärta att jag verkligen ville ha ett eget boende på Aruba.
Veckan därpå då jag kom hem sökte jag upp min bankman och viskade att jag ville låna pengar till ett fritidshus. Jag var livrädd för vad han skulle säga efter han hade frågat mig var det skulle byggas. Jag viskade tyst ”Aruba”, och svaret jag fick var: ”Det tycker jag var en enastående bra idé. Jag har själv gått i tankar att bygga ett hus utomlands.”
No problem alltså!